söndag 16 februari 2014

Brygd #124: Dubbelsticka



När ordet "dubbel/double/doppel" förekommer i namnet till en öl eller en ölstil ska det inte tolkas bokstavligt (eller "siffrigt") utan snarare som ett förstärkningsord. En dubbel-ipa "ska" alltså inte vara dubbelt så stark som en vanlig ipa som vissa i den här diskussionstråden tycks ha fått för sig. Däremot lär en av de första dubbel-iporna som bryggdes ha uppstått 1994 genom att Vinnie Culurzo - dåvarande bryggaren på Blind Pig Brewery - av misstag hade i 50 % för mycket malt och för att kompensera för detta dubblade humlegivorna.

En belgisk dubbel är inte dubbelt så stark som en, tja "enkel", utan i stället handlar det om en gradering av vörtstyrka. En dubbelbock är inte dubbelt så stark som en vanlig bock, utan möjligtvis kan man se det som att det är dubbelt upp av det som skiljer en bocköl från en normal tysk lager. På samma sätt kan man se det som att "doppel sticke" har dubbelt så mycket av det "extra" som skiljer en sticke alt från en vanlig altbier.

En doppel sticke blir lite grand av Tysklands motsvarighet till barley wine. Tyvärr finns det inte så hemskt många kommersiella exemplar. En av de få som finns - Uerige Doppelsticke - dök dock upp på Systembolaget i höstas, och jag har sparat en flaska för en jämförande provning om en sådär två månader. Det kommer bli en utmaning att kunna mäta sig med denna öl, så det är lika bra att sätta igång.

Data:
  • Satsstorlek 20 l
  • OG 1070
  • FG 1010
  • Abv 7,9 %
  • IBU 60
  • SRM 18
Malt:
  • 4 kg pilsnermalt
  • 2 kg münchnermalt
  • 1 kg karamellmalt (CaraMünchner II)
Infusionsmäskning vid 64 C i en timma.

Humle:
  • 40 g perle i 60 minuter
  • 40 g saaz i 20 minuter
  • 40 g spalter select i 20 minuter
  • 40 g saaz vid kokslutet
  • 40 g spalter select vid kokslutet
Total koktid 90 minuter.

Jäst:

Jäsning med WLP036 (halva jästkakan från Kölsch)
  • vid 17 C i en vecka
  • vid 20-22 C i en vecka
  • vid 5 C (kallagring) i två veckor
Övrigt:
  • Vattenjustering med 4 g kalciumsulfat och 5 g kalciumklorid, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Klarning med 1/2 krm Protafloc, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 6 g/l
Bedömning 28/3 2014:

Två veckor efter flasktappning är det dags för ett första officiellt smakprov. Ölet är mycket ljusare än vad jag hade förväntat mig och kan snarast beskrivas som mörkt bärnstensfärgat. Mycket förbryllande.

Aromen bär med sig karamelliga och fruktiga toner, uppbackat med gräsig och örtig humle. Trots betydligt högre utjäsning än planerat finns det inga påtagliga alkoholiska toner.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran måttlig. Avslutningen är torr med hyfsad beska. Detta blev helt okej, men det hade antagligen blivit ännu bättre med aningen mer måttlig utjäsning. Ytterligare mognad kan nog göra sitt till också.

Fabrikörn vs. Uerige Doppelsticke (31/3 2014):

Jag var beredd på att Ueriges original skulle vara mörkare, men skillnaden är verkligen oerhörd; mörkbrunt kontra kopparfärgat. Detta blir lite som att jämföra äpplen och päron, men det kan man naturligtvis göra. Själv föredrar jag äpplen.

Uerige har förstås en betydligt mörkare och djupare maltaroma med tydliga rostade toner och en del kanderat socker. Gissningsvis finns det såväl någon Carafa-malt som någon mörkare karamellmalt. Därtill kommer en lätt svampig humleton, och på den punkten tycker jag faktiskt Fabrikörns är betydligt elegantare. Det blir ändå en övervikt till Uerige.

Munkänslan är fylligare hos Uerige, och detta beror säkerligen på såväl högre vörtstyrka som lägre utjäsning. Det finns nämligen en tydlig restsötma hos Uerige, som dock balanseras väl av en rejält rivig beska. Fabrikörns är i jämförelse mycket torrare med mer återhållsam beska.

Sammanfattningsvis är det två väldigt olika öl, där Fabrikörns faktiskt känns elegantare, men blir överkörd av Ueriges intensiva maltighet och beska som ändå inte går överstyr utan håller ihop väl. Ett riktigt kanonöl är det trots lite vassa och opolerade kanter, och Fabrikörn får se sig slagen utan att bli utklassad.

Med hänsyn taget till den senaste tvekampen är ställningen Fabrikörn - Omvärlden 25-26 således.

söndag 9 februari 2014

Pseudolambik - sats #12



På västfronten intet nytt, och denna p-lambik är väl som mina flesta tidigare. En sak sticker dock ut en aning: blandningen av källorna till mikroorganismer. Förra helgen hade jag en liten (blind) horisontalprovning med sex olika kommersiella geuze, de som listas nedan minus Lindeman som jag sitter och smuttar på i skrivande stund. Att känna igen de olika sorterna var inte så lätt kan jag upplysa om; det var inte många korrekta gissningar.

Extraktgivare:
  • 2 kg pilsnermalt
  • 2 kg mörk münchnermalt
  • 2 kg krossat vete
Grumlig mäskning, erhållna temperaturer:
  • 45 C
  • 54 C
  • 66 C
  • 72 C
  • 80 C
Humle och tillsatser:
  • 30 g savinjski golding i 90 minuter
Total koktid 120 minuter.

Jäst:
  • Jäsning vid varierande källartemperatur med
    • 3 g Safbrew F2
    • bottensats ur en flaska Drie Fonteinen Oude Geuze (375 ml)
    • bottensats ur en flaska Cantillon Gueuze (375 ml)
    • bottensats ur en flaska Hanssen Artsianal Oude Gueuze (75 cl)
    • bottensats ur en flaska Oude Geueze Tilquin à l'Ancienne (375 ml)
    • bottensats ur en flaska Oud Beersel Oude Geuze (375 ml)
    • bottensats ur en flaska De Cam Oude Geuze (375 ml)
    • bottensats ur en flaska Pseudogeuze #1 (33 cl)
    • bottensats ur en flaska Lindemans Cuvée René Oude Geuze (375 ml)
Övrigt:
  • 3 g kalciumsulfat, tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • 10 g ekkuber (medium french toast, kokade) tillsatta efter den initiala jäsningen
Data:
  • Satsstorlek 23 l
  • OG 1055
  • SRM 8
  • IBU 15
Bedömning (30/7 2014):

Av misstag råkade jag blanda ihop sats 12 och 13 vid provtagning, jag får skylla på värmeböljan. Det som tidigare låg här var en redogörelse för provsmakning av sats 13 som nu är flyttad till rätt ställe.

Utseendemässigt är den klockren med den rätta bärnstensfärgen. Arommässigt är det sisådär med fina fruktiga toner, men också lite fadda smaker som jag inte riktigt kan beskriva. Jag hoppas att det är något som klingar av med tiden.

Syran är på en bra nivå, och en lätt strävhet finns där också. 

söndag 2 februari 2014

Brygd #123: Kölsch



Det är dags för ett andra försök att göra en kölsch. Senast blev det väldigt gott tyckte jag själv, men denna gång ska jag dra ner på de sena humlegivorna för att få det lite mer stiltypiskt. Jag ska även göra en något större förkultur för att försöka få en ännu renare jäsprofil, även om den förra versionen inte var någon esterbomb direkt. Till sist blir det lite kalciumklorid i koket för att lyfta maltigheten en smula efter en rekommendation av Eric Warner i "Classic beer style series - Kölsch".

Data:
  • Satsstorlek 25 l
  • OG 1045
  • FG 1008
  • Abv 4,9 %
  • SRM 3
  • IBU 25
Malt:
  • 4 kg pilsnermalt
  • 1 kg vetemalt
Infusionsmäkning i en timma vid 64-65 C.

Humle:
  • 20 g perle i 60 minuter
  • 20 g saaz i 20 minuter
  • 20 g spalter select i 20 minuter
Total koktid 90 minuter.

Jäst:
Jäsning med WhiteLabs WLP036 (förkultur på 2 l)
  • i en vecka vid 16 C
  • i en vecka vid 21 C
  • i två veckor vid 5 C (kallagring)
Vatten:

Göteborgsvatten med följande tillsatser:
  • 5 g kalciumklorid tillsatt 20 minuter från kokslutet
Övrigt:
  • 1/2 kryddmått Protafloc tillsatt 20 minuter från kokslutet
  • Kolsyrejäsning på flaska med strösocker, 6 g/l
Provsmakning 15/3 2014:

Ölet hälls halmgult med en lätt disighet - kölschjäst har ganska dålig flockulering - och med ett rejält vitt skum.

Aromen är sädig och brödig, med en lätt fruktighet som drar åt röda äpplen. En viss gräsig och örtig humleton kan skönjas också.

Munkänslan är förhållandevis fyllig med tanke på FG, och kolsyan är måttlig. Avslutningen är halvtorr där den minimala restsötman säkert framhävs av den ganska beskedliga beskan.

Ett rent, fräscht och elegant öl utan några störande bismaker överhuvudtaget. Det återstår att se hur SM-domarna uppskattar den.